majarothman

Så nu är vi inne på sista dagen i Januari och jag går idag in i vecka 11 fick jag veta av barnmorskan när vi var där igår. Har äntligen fattat hur man räknar det där med veckor och dagar! Väldigt logiskt kan jag ju tycka nu när jag vet hur jag ska tänka :)

 

Besöket hos barnmorskan var inte så spännande annars. Fick svara på massa frågor och sådär och det kändes inte mer eller mindre att jag var gravid för att jag varit där, men det blir nog annat på ultraljudet när man får se det lilla livet!

 

I söndags fyllde jag år också och då berättade jag för mina syskon och morfar att vi ska ha bebis. Henning (min äldsta bror) sa inte så mycket och verkade inte särskillt överraskad när jag sa det till honom. Min andra bror hade jag tydligen inte behövt berätta det för, för han sa att redan visste det för att han hade tänkt på det för ett par dagar sen...

 

Även om det kanske är tidigt enligt vissa så har vi sagt att det är offentligt nu även om vi sagt att det inte är "facebook offentligt" än. Vi vill ju att alla som vi umgås med ska få veta det innan dom läser det på fejjan!

 

Det var allt för idag. Imorgon gasar vi upp till Täby och sen vidare till London för att fira Olofs pappa :) Det ska blir fantastiskt att få åka iväg!

Tiden går så sakta, men ändå fort? Eller i alla fall så känns det ibland som en evighet kvar på graviditeten och ibland får jag panik över allt som jag vill hinna göra innan. Det är nog bra tur att man får typ 40 veckor på sig att förbereda sig på vad som komma skall!

 

Vi måste köpa en ny bil, en stor bil så man får in hund, barnvagn, unge osv. (kan se framför mig vilket jävla projekt det kommer bli att åka någonstans!) Jag vill också gärna hinna flytta till något större så man har plats för en liten och allt som hör den till! I vår lilla lägenhet får vi knappt plats med våra saker, men det värsta är ändå att man inte kan ha barnvagnen i trapphuset så den måste man släpa upp i lägenheten, alternativt ner i källaren varje gång man ska in med den = ett jäkla ståhej som jag känner att jag inte orkar med! Dock är det ju inte heller bara att flytta, det är ju en liten detalj som kallas nytt boende som då måste fixas. Hyra? Köpa? Lägenhet? Hus? Var?

 

Mycket tankar i huvudet, fattar nog knappt vad vi står inför. Jag vet bara att jag är så jäkla lycklig över att jag och den jag älskar mest ska få ett barn tillsammans. Sen får allt liksom lösa sig, huvudsaken är att vi har varandra! ♥

 

Två små saker till.

1. Jag mår inte illa längre! Har inte gjort det varken tisdag, onsdag eller idag! Hoppas det håller i sig!!!

2. Nu vet jag vad man vinner om man gissat rätt på hur mycket jag kommer gå upp under graviditeten (på jobbet alltså).

 

Idag har jag berättat för mina kära kollegor om vad som är på gång. Hade inte direkt planerat att berätta så tidigt, men med tanke på hur jag mår så var det svårt att dölja, speciellt när man jobbar så nära varandra som vi gör i butiken. Både Magnus och Mattias (som båda är pappor) blev jätteglada för vår skull och har redan slagit vad om hur mycket jag kommer gå upp i vikt under graviditeten. Det står uppskrivet i lunchrummet, Magnus gissar på 21kg, Mattias på 17kg och jag hoppas på max 15kg! Vi får väl se vem som vinner, vet dock inte vad man får om man har rätt! 

 

Det känns otroligt skönt att dom vet om på jobbet, jag ska dock vänta några veckor innan jag berättar för vår Sverigechef. Magnus och Mattias tycker att mitt illamående är roligare än vad jag tycker och har frågat hela dagen "mamma mu, ska du gå och kräkas eller kan jag springa och kissa...". Kul att någon har kul åt att jag mår dåligt!

 

Nu ska jag minsann sova, så här länge har jag inte varit uppe på veckor (klockan är nu 22.26) haha :)

 

Jag har inte riktigt lärt mig och räkna veckor och dagar än, men om det stämmer som jag tror så är jag nu i v.8+5. Illamåendet blir bara värre och jag har fått vara hemma från jobbet. Trodde det kallades "morning sickness" och inte "all day and night sickness". Usch, vaknar till och med på nätterna av att jag mår illa. Igår var det helt galet, mådde jättedåligt hela dagen och spydde 5 gånger tror jag. Nu har jag precis vaknat och mår än så länge inte så illa att jag behövt göra något åt det. Är ledig idag och ska försöka åka ut till stallet en sväng. Det är jättevackert väder för en gång skull, solen lyser så det vore skönt om min kropp var okej med att gå utanför dörren en stund idag. 

 

Har läst massa trådar på nätet om folk som mår illa och det verkar ju inte finnas något direkt att göra åt det. Enda trösten är att jag inte är själv om att må så här och att det verkar som att det försvinner någon gång runt v.12-v.14. Det är väl bara att härda ut. Jag vill ju njuta och tycka att det är mysigt att vara gravid men just nu är det ingen höjdare. Som tur är så vet jag ju att det är värt det även om det känns trist idag.

 

Illamående är verkligen ett ord som kan sammanfatta senaste veckan. Illamående och trötthet. Har ätit åksjuketabletter för att minska illamåendet och det hjälper till viss del. Istället blir jag jättetrött av dom (som om att jag inte är trött ändå!) dessutom kan jag inte dricka kaffe, det går helt enkelt inte. Det känns som att dagarna nu går ut på att försöka klara av att jobba så man får åka hem och sova. 

 

Förhoppningsvis avtar väl detta som för dom flesta runt v.12 (bara 4 veckor kvar i så fall). Ändå förstår jag inte hur det är tänkt att man ska klara att jobba när man mår såhär. Jag mår ju inte bara illa på morgonen, även om det då är som värst, utan det kommer ju lite när som under dagen. Har vid flertalet gånger varit nära att behöva springa ifrån möten i panik för att hinna till toaletten, men har som tur är klarat mig. Ännu svårare är det ju när det ska vara så jävla hemligt varför jag mår som jag gör. 

 

Lite klagomål i dagens inlägg men jag vill också säga att jag är så himla tacksam för att jag har Olof som tar hand om allt hemma när jag är för trött för att röra mig och för att han ställer fram samarin och kex till mig varje morgon :)

Nu har vi bytt år, till det år när jag ska bli mamma. Sjukt!

 

Nyårshelgen var fantastisk på alla vis. Dagen innan nyår kom Andréa, Jon och Melvin upp till oss. Redan innan jag gjort mitt graviditetstest så har jag skvallrat för Andréa om vad jag trodde var på gång så dom var dom första som fick veta något om att det faktiskt är bebis på gång. Dom hade med sig en så fin present upp också, ett sånt fint halsband med en bjällra på som ska ligga mot magen när den börjar växa sen.

 

Hemligheten är inte heller längre hemlig för mamma och pappa och inte heller för Olofs föräldrar. En så här stor hemlis kunde jag uppenbarligen inte gå runt att bära på utan att säga något till mamma och pappa. På nyårsafton åkte vi hem till dom så att dom fick träffa Melvin som dom inte träffat tidigare. Självklart blev det en massa barnsnack så fort vi kom innanför dörren och jag kunde inte låta bli att berätta att dom ska bli mormor och morfar i Augusti. Jag tror inte riktigt att dom fattade, men jag ska inte säga något för jag förstår nog inte riktigt själv heller än!

 

När mina föräldrar fått veta så tycker jag inte att det är mer än rätt att Olofs föräldrar också skulle få ta del av nyheten så senare på nyaftonskvällen ringde vi till dom och berättde också. Nu när blivande mormor, morfar, farmor och farfar vet om det så känner jag inte alls samma behov av att berätta att jag är gravid för alla jag träffar :) . Nu får jag lugna mig tills vi varit hos barnmorskan innan någon mer får veta.