majarothman

Jag saknar något, men vet inte vad.

Jag tror att det kan vara känslan av att veta att det äntligen är helg och man är ledig. För mig är det helt tvärtom. Helgerna innebär jobb och inget annat. Har inte varit ute och träffat folk sen i Augusti och det kommer dröja innan jag kan göra det igen om man bortser från kryssningen. Helgerna kan inte jag och vardagarna kan ingen annan. Känner mig avskärmad från hela världen här ute på landet just nu. Även om jag varit iväg till Katrineholm och träffat Emelie och även fast bror min varit här den senaste veckan så känner jag mig utanför på något sätt.

Samtidigt känns det som att jag nog är den enda som inte längre har ordentlig kontakt med någon från klassen längre. Det känns som att de vänner jag har inte längre har tid för mig. Ibland undrar jag hur stor skillnad det skulle vara om jag bodde i en lägenhet i Linköping. Tror att mitt sociala liv skulle minst femdubblas. Men jag trivs ju bra här, jag har min älskade pojkvän, jag har mina älskade djur och jag har ett jobb även om det inte är kul. Jag har mitt liv här och har ju själv valt att flytta hit, men kan som sagt ändå inte hindra tankarna att tänka "tänk om".

Skulle jag kunna kombinera mitt liv på landet som jag lever nu med det liv jag hade innan så skulle jag nog trivas bättre. Men nu har jag inte tid att skriva mer, älskling kom hem från jobbet och det är dags att ta en promenad med Toffe, tända upp i pannan, ut och jogga och sen börja med maten.